”Funny Livdotter
(kuriosa) Född i Småland, uppvuxen omkring i Västra Götaland/Bohuslän/Skåne och numera bosatt och aktiv i Dalsland.

När och hur kom du på att du ville syssla med konst?
Jag har alltid varit kreativ, men tydligen behövde jag en livsavgörande händelse som ung vuxen för att bestämma mig för att satsa allt på konstutbildning och att aktivt uppnå min yrkesbana som konstnär. Med sju år av konststudier så har jag nu varit aktiv konstnär i snart tio år.

Hur ser du på din egen och annan samtidskonst?
För mig är konst ett perfekt medium för att undersöka och samtala om olika samhällsfenomen, kulturella strukturer, normer och vår samtid. Jag är nyfiken men samtidigt enormt förbryllad och emellanåt upprörd och förbannad. Alla använder konsten olika – men för mig är konsten ett verktyg och ett språk – och jag uppskattar bredden av uttryck och tekniker jag kan använda mig av för att förmedla tematiskt. Det gör förstås att varje projekt ser olika ut, jag ser mig som konceptkonstnär utan att för den delen se ner på hantverket. Jag kommer från mormors textilhantverk och punkens DIY-attityd, och jag gillar att balansera mellan. Konsten är bäst fri.

Vad hittar du på i Dalsland och hur hamnade du där?
Egentligen skulle jag bara utbilda mig i Dalsland (på HDK-Valand kandidatprogram med inriktning textil) och sedan vidare på fler rotlösa upptåg, men något klickade och Dalsland erbjöd mig precis det jag behövde. Det finns ett starkt konstnärssammanhang, billigt uppehälle, utrymme för mig och mina tankar och upptåg. Jag är aktiv i Not Quite (ett konstnärskooperativ som både är verkstäder och besöksmål), Studio Växt (kreativ co-working-arbetsplats), grundare av Homografiska Museet och mycket mer. Jag har ett rikt liv i Dalsland, och det är få förunnat.

Vilken känsla (eller flera) vill du att besökarna ska ta med sig från din utställning?
Konst i allmänhet är helt öppen för personlig tolkning; Jag vill hellre hålla dörren öppen, än att bara lämna en liten springa. Men jag kan säga att jag arbetat med symbolik (oavsett om det är min egen tolkning eller en allmän tolkning), stora teckningar i tusch med enorm petighet på helt meningslöst papper. Pappret är 90gr på rulle från ett tryckeri som bland annat trycker upp inkassokravsbrev. Jag har skarvat med maskeringstejp och pappret vill inte ligga slätt. Jag ställer också ut en installation som består av insekter jag samlat i över 10 års tid. En balans mellan tålamod och otålighet. Vördnadsfull och vanvördigt.

Utställningen på Tomarp, finns det en röd tråd? Och namnet ”Tecken”, berätta gärna om det.
”Tråden” är min enorma förkärlek för insekter och småkryp. Den senaste tiden har jag helt fastnat i dessa fantastiska varelser – och som en hobbyentomolog så gillar jag att äntligen få med krypen in i min konst. De har en rik historisk betydelse i form av skrönor, skrock och symbolik. Tecken är framför allt samlingsnamnet för de stora tuschteckningar som jag arbetat med under 2021-2022, och handlar om små visuella och emotionella tecken där människor, objekt och kryp möts i ett fruset ögonblick.

Utställningen kryllar av insekter och småkryp.
Vissa älskar vi, andra avskyr vi. Och de kan inte vara mer olik oss.”